Är det normalt att vara så j-a trött? Jag börjar bli trött på att vara trött...
Förmiddagarna går bra, men sen är det som att köra huvudet in i en "sirapsdimma". Tidigare (före sjukdom och behandlingar) har jag tvingat mig själv att göra saker när jag egentligen inte orkar, men nu är det tvärstopp det går bara inte. Viljan finns där och retas, men orken saknas. Så här har jag aldrig känt förr. Jag frågar mig hur lång tid ska det ta att bli normal igen? Blir jag som förr igen? Börjar gråta när mannen bara frågar: Vad har du gjort i dag...
5 kommentarer:
Hej Cecilia,
Läste ditt inlägg om tröttheten och jag kan ju av erfarenhet tala om att man är väldigt trött en lång,lång tid efteråt.
Jag är fortfarande inte helt återställd, fast jag fick min sista cytostatika 3 juni 2008.
Jag tror att en positiv inställning
och att ta en dag i taget är det bästa man kan göra ( kanske inte alltid så lätt).Men
det går ju över.
Ha det bra Cecilia.
Kramar Marie
Jag kan bara som åskådare säga att du fixar det! En positiv intsällning och precis som Marie sa, ta en dag i taget så ska du se att det ordnar sig!
Kämpa på!
Kram Marie
hej vännen!!
jag förstår din frustration att inte känna dig pigg.. det är ju så att kropp och psyke sitter ihop..
Och allt måste få ta sin tid..
jag tänker på dig och ger dig en stor värmande styrkekram♥
Ann-Catrin
Hej!
Tack för kommentaren hos mig. Alltid trevligt med nya ansikten även om det är "gnällinlägg"*ler* Jag tycker du får gnälla hur mycket du vill...! Om man nu ska kalla det gnäll att man skriver hur man känner, Själv använder jag min blogg till att skriva om det jag tycker om i livet och dit hör såklart inredning och min familj, Men visst blir det lite gnäll emellanåt, det gäller att få ventilera mina tankar.
Förstår att det är en jobbig tid du går igenom även om jag inte upplevt något liknande själv. Har dock vänner som gått igenom samma sak som du gör...
Skickar bara en varm tanke till dig och en styrkrkram
Annica
Hej!
Jag tror det viktigaste är att lyssna på kroppens signaler. Den försöker säga att du ska ta det lugnt. Själv så fick jag en posttraumatiskchock för flera år sedan.... då fick jag försöka förstå att det finns tex pulvermos man behöver inte stå o skala utan helt enkelt lyssna på kroppen och göra det enklaste valet. Kanske inte det godaste MEN så mycket mindre energi pulvermos tar.... Du förstår vad jag menar;)
Jag önskar att kvinnor kunde få vila, andas och bara göra ingenting utan att känna att man inget gjort under dagen med gott samvete...
Lyssna på spännande ljudböcker och vila och ät vattenmelon.
KRAM:Anna
Skicka en kommentar