Lydiagården...

... eller Lydiga gården som ett av mina barn trodde jag var på.

En underbar plats med så många underbara människor. Det var en lisa för själen att få komma hit. Jag fick en hel del frågetecken uträtade och kände igen mycket av det som kom upp på samtal och föreläsningar.

Så skönt att inte känna sig så ensam i sin sjukdom.

Personalen var "handplockad" och hade en enorm fingertoppskänsla.

Här satt vi och njöt av naturen och det fina vädret. Denna veckan (Valborg) visade våren sig från bästa tänkbara sidan. Veckan gick allt för fort, men så var vi fulltecknade med aktiviteter också. Vi blev bjudna på supergod mat hela veckan. På kvällarna kunde vi köpa ett, två glas eller en hel flaska vin, det var ju pricken över ;-).

Här är utsikten från mitt fönster.

TACK, ALLA GOA DAMER

OCH

TACK, STAFFAN.