Ibland hjälper det inte att solen skiner - jag är deppig ändå. Blev kallad till skelettscintigrafi den 18 maj och CT bröstkorg och buk den 20 maj. Tankarna snurrar, tänk om de hittar något mer... Vad gör jag då? Har jag och familjen ork till mer? Många säger att jag ska inte ta ut något i förskott, men är det inte en självbevarelsedrift. Precis som att titta efter nödutgången när man sätter sig i ett flygplan. 

När jag är ur humör är tydligen alla andra här hemma det också, så jag får väl dra mig i stubbet och försöka piggna till, fast jag helst vill dra täcket över huvudet. 

Usch, vilken dysterfis jag är i dag. 

På Söndag åker jag till Höör för rehabilitering några dagar, hoppas det blir bra och att allt flyter på här hemma. När jag berättade det för familjen sa min store grabb: - Hur f-n ska vi klara oss här hemma utan dig mamma. Men det ska säkert gå bra, farmor har lovat att hjälpa till om det behövs.